Auskultation och tankar kring att sätta upp egna mål som lärare

Idag har jag varit på auskultationsbesök hos en av mina duktiga och inspirerande kollegor. Efter lektionen gick jag fylld stolthet, lycka, nya idéer och en push att sätta upp nya mål för mig själv.

Men vad är igentligen en auskultation?
Ja enligt wikipedia innebär en auskultation

• att direkt studera yrkesutövning i utbildningssyfte

Och ja det är väl precis det vi gör. På vår skolan fokuserar vi just nu på Borås stads Lässatsning och BFL i våra auskultationer. Vi har under läsåret gjort flera auskultationsrundor där vi både besökt en kollega och haft besök själva.
Precis som eleverna behöver reflektera för lärande behöver lärare göra det.
Jag tycker att en viktig aspekt i det formativa förhållningssättet är att själv, som lärare, förhålla sig till formativ bedömning genom att sätta upp egna mål för sin egen utveckling som lärare. Mål som rör såväl min undervisning som mitt formativa förhållningssätt men även mål som utvecklar och utmanar mig som lärare och människa. Befinner jag mig mitt i lärandets kärna, som skolan ska vara, borde en stor del vara att jag som lärare ständigt utvecklas i min lärargärning.

För mig har auskultationerna varit en hjälp att få syn på mitt eget lärande och hur jag kan utvecklas till en skickligare sådan. Men några få auskultationer gör inte så stor skillnad. En god start mot det kollegiala lärandet, absolut, men vägen känns ibland väldigt lååååång och snirklig.
För mig handlar det om att komma till ett läge när auskultationer har blivit vardag i arbetslaget. Där ett besök av en kollega under en lektion inte måste föregås av veckors planering, framflyttade besök, pannor i veck eller att göra sin bästa lektion ever. Utan där vi efterfrågar och använder oss av våra kollegors kompetens för att nå ännu längre i vår strävan att bli skickligare lärare. Där pedagogik är ledordet vid arbetslagssträffar, där vi faktiskt diskuterar och fokuserar på vårt uppdrag och mindre energi läggs på gnäll.

Jaja, nu ska jag sluta gnälla och istället lyfta min kollega Lena som genom sin lektion idag gav mig nya uppslag till min undervisning. Jag fick vara med om när hon tillsammans med sina ettor arbetade med läsfixarna, berättarkarta och diskussioner kring boken "Ett djur på fem bokstäver" av Viveca Lärn.

Här är Detektiven Disa i farten och reder ut oklarheter om var Skövde, Göteborg och Stockholm ligger.

Till dig Lena: Du är en sann inspiratör! Heja dig!

Lenas blogg hittar ni här: sjomarken1b.blogspot.se

//Hanna

Läsfixarna och Mio min Mio

Läsläxa när eleverna går i 5:an?
Ja, för att få en bättre och djupare läsförståelse och på så sätt bli en god läsare. För att de ska kunna möta vilka texter som helt och ha strategier för att förstå dem. Det som PISA säger att svenska barn generellt är dåliga på i jämförelse med andra länder .

Mina elever har läsläxa även fast de går i 5:an. Med hjälp av en gemensam bok tränar vi på att använda läsförståelsestrategier, tänka och känna runt det vi läst och sedan diskutera texten. Vi tränar på att bli proffsiga läsare som förstår den text vi möter.
Som stöd ska vi nu träna på att inferera genom att använda läsfixarna: Spågumman Sia, Detektiven Disa, Frågvise Farid och Cowboy Kim.

Vi läser nu Mio min Mio av Astrid Lindgren. Vi har en klassuppsättning av den på skolan så det passar utmärkt.
När jag presenterade boken blev jag lite förvånad över att så få i klassen hade läst Mio min Mio eller sett filmen. Samtidigt blev jag väldigt glad att få vara med i elevernas upplevelse och arbete med just den boken. Det finns så mycket att tänka, känna och diskutera i just Mio min Mio.

I läxa har de att arbeta med läsfixarna hemma för att vi sedan ska kunna lägga fokus på att diskutera läsförståelsestrategier och boken i skolan.
Eleverna tyckte att 3 kapitel/vecka var lagom långt och då hinner vi klart innan påsklovet.
Varje måndag har vi bokdiskussion som "läxförhör". Jag minglar omkring och lyssnar och ställer frågor för att få dem att tänka till runt sina egna strategier, viktiga delar i boken eller hur de reagerar på kompisens tankar.

Till varje kapitel gör eleverna följande:
Innan de läser ska de förutspå (spågumman Sia) vad kapitlet handlar om och varför de tror så.
Under tiden de läser tar eleverna hjälp av Detektiven Disa och Frågvise Farid. Disa reder ut oklarheter och Farid ställer frågor till texten om sådant som är oklart. Vi har pratat om att det är viktigt att skriva ned sina oklarheter och även hur man redde ut dem så att de kommer ihåg hur de gick till väga. Då kan de lättare dela med sig och lära av varandra i skolan. Det är också viktigt att man ställer sina Frågvise Farid-frågor i samtalen med kompisarna i klassen för att även där hjälpa varandra att förstå texten bättre eller för att visa varandra att alla typer av frågor till texten är viktiga för förståelsen.
Efter de läst kapitlet tar de hjälp av cowboy Kim för att sammanfatta kapitlet.

Som hjälp har alla elever fått var sitt "Strategibokmärke". Bokmärket förklarar vad de olika läsfixarna hjälper till med i texten. Det finns även startfraser som hjälper eleverna med hur de kan starta meningar när de ska förutspå, sammanfatta osv.

Trevligt läsäventyr
Hanna

Att ges möjligheter att utveckla sig själv

Sitter med en Cortado jämte mig på bordet i väntan på planet som ska ta mig till Stockholm. Jag sitter och tänker på  vilket roligt, utmanande och utvecklande jobb jag har vid sidan om mitt "riktiga" lärarjobb. Att få träffa lärare och få möjlighet att inspirera, utvecklas och stolt prata om min resa. Inte resan mellan Landvetter och Arlanda utan min resa till ett formativt förhållningssätt. Den resa jag påbörjade med trevande steg redan 2009 och som aldrig kommer att var över. Milstolpar nås på vägen men ett utvecklingsarbete tar aldrig slut. Just det där att ett utvecklingsarbete aldrig tar slut kan i perioder vara skittufft men i andra perioder är det just det som driver mig vidare, hur bra kan det bli?, vad händer bakom nästa hörn!

Det har stundom varit tufft och jag har slitit mitt hår och legat sömnlös på nätterna över hur jag kan utforma mitt klassrum ännu mer formativt. Men det är tufft att ändra en vana och det är tufft att jobba i motvind. Tur att den formativa motvinden nu håller på att bli medvind! Medvind med många kollegor som är taggade att hänga på den formativa utvecklingen.

När jag är ute och pratar om formativ bedömning slår det mig alltid hur utvecklande det är för mig att sätta ord på vad och hur jag gör i mitt klassrum. Jag får syn på mina egna tankar och får tillfälle att i snygga presentationsprogram sätta ord på det jag gör och koppla det till forskning och läroplaner.

Snacka om att bli "up to date" med senaste forskning och med sig själv!

Ja imorgon väntar ett gäng 7-9 lärare på mina ord och min presentation. Jag hoppas att de kommer att känna sig inspirerade och taggade att starta eller mod att fortsätta sin formativa resa. Det är mitt mål och ambition med morgondagen.

//Hanna