Att ges möjligheter att utveckla sig själv

Sitter med en Cortado jämte mig på bordet i väntan på planet som ska ta mig till Stockholm. Jag sitter och tänker på  vilket roligt, utmanande och utvecklande jobb jag har vid sidan om mitt "riktiga" lärarjobb. Att få träffa lärare och få möjlighet att inspirera, utvecklas och stolt prata om min resa. Inte resan mellan Landvetter och Arlanda utan min resa till ett formativt förhållningssätt. Den resa jag påbörjade med trevande steg redan 2009 och som aldrig kommer att var över. Milstolpar nås på vägen men ett utvecklingsarbete tar aldrig slut. Just det där att ett utvecklingsarbete aldrig tar slut kan i perioder vara skittufft men i andra perioder är det just det som driver mig vidare, hur bra kan det bli?, vad händer bakom nästa hörn!

Det har stundom varit tufft och jag har slitit mitt hår och legat sömnlös på nätterna över hur jag kan utforma mitt klassrum ännu mer formativt. Men det är tufft att ändra en vana och det är tufft att jobba i motvind. Tur att den formativa motvinden nu håller på att bli medvind! Medvind med många kollegor som är taggade att hänga på den formativa utvecklingen.

När jag är ute och pratar om formativ bedömning slår det mig alltid hur utvecklande det är för mig att sätta ord på vad och hur jag gör i mitt klassrum. Jag får syn på mina egna tankar och får tillfälle att i snygga presentationsprogram sätta ord på det jag gör och koppla det till forskning och läroplaner.

Snacka om att bli "up to date" med senaste forskning och med sig själv!

Ja imorgon väntar ett gäng 7-9 lärare på mina ord och min presentation. Jag hoppas att de kommer att känna sig inspirerade och taggade att starta eller mod att fortsätta sin formativa resa. Det är mitt mål och ambition med morgondagen.

//Hanna